Jag är så glad och Tacksam.

Det är många saker som gör att jag känner så.

Dels är jag i New York med Mamma och vi har en stor gemensam utställning.

Unending Inner Romance  på New Century Artist i New York.

Vi har 2 stora rum som vi har fyllt med glittriga romantiska tavlor…..

Vernissagen är i morgon mellan 15-18

Vi har många stora fina tavlor med.

 

 

Det andra som jag är så glad för är att…..

Jag ska få ha mina tavlor i foajen på Konserthuset i Stockholm och Helsingborg då underbara Deva Premal och Miten uppträder.

Jag har lyssnat på deras musik under många år…flera av mina tavlor har kommit till med deras musik i bakgrunden.

Jag har varit på flera av deras konserter och alltid känt att hjärtat öppnat sig ännu mer.

I dessa sammanhang vill jag gärna vara.

Så jag skrev ett mail efter mycket fram och tillbaks…jag vågar inte….vem tror du att du är??

Så en kväll….efter lång tid av att jag gör det sen…….

Tänkte jag på ordspråket som jag har fått från min Mamma -Gör det som du är rädd för och du får kraft……..Låt bli- och kraften tas ifrån dig…..

Skrev jag ihop ett mail och skickade iväg det.

Nu har jag fått svar och svaret är JAAAAAAAA.

Helt underbart, så glad så Tacksam.

Återigen blir jag påmind om att våga…. det är ju så lätt att låta bli.

Som när vi kom till New York med massor av bagage och tavlor.

Min kusin Kris hade varit snäll och lämnat hennes pojkväns truck  som var full lastad med mina tavlor på flygplanshotellet, så att vi på morgonen skulle kunna köra in till Manhattan med alla tavlor.

När Mamma och jag gick och la oss bestämde vi oss.

Vi lämnar bilen på en långtidsparkering 1 vecka tills Kris kommer tillbaks istället för att köra in till Manhattan tar vi en stoooor van. Toppen tyckte vi båda och somnade gott.

På morgonen lastade vi ut alla tavlor och började att ringa runt till de olika parkeringsbolagen.

Sorry we are full….alla var full bokade.

Ok…in med all packning i denna jättebil, klättrade upp i förarsätet och nuddade gasen.

Herregud…vi flög fram i ett jätteskutt…motorn var så stark och bilen så stor.

Bad att receptionisten skulle skriva ut en karta på google map, det gjorde han och New York Here we come….

Vi kom fram…och allt går bra.

Ibland känns det som att man måste göra svåra modiga saker för att få möjlighet att ta emot allt fantastiskt som sker.

Jag fick en bild av att spänna en pilbåge-Ju längre bak du drar desto längre  fram kommer pilen….

Bilderna blev lite för stora, har inte riktigt lärt mig ännu…håll till godo!

Nu är det snart vernissage här i New York.

Kommer att uppdatera er.

All min Kärlek, Helena

IMG_1491IMG_1489IMG_1502Mother and Daughter Opening Reception New Yorkjpg

Annonser