Som en fisk utan vatten…

Som en fisk som bor i havet blev helt plötsligt uppspolad på land utan vatten…

Så känns det att komma hem från Bali.

 

6 veckor i paradiset och jag och min kropp borde vara nöjda….

Men ack så tomt det är…

 

Att få lov att vara på ett ställe som Bali så länge..

Där det är varmt mjukt och vackert… 38 grader varmt…ljummet i havet…

Glada vänliga skönhets bejakande människor med stora varma leenden och öppna hjärtan…

 

Som dagligen utövar sina ritualer tacksamt och vackert med en enorm närvaro.

 

Att kroppen får vara i samma temperatur som sig själv…gör att det känns verkligen samma samma….

tunna mjuka kläder…som inte heller sitter åt utan fladdrar i vinden…barfota med fötterna fria mot naturen…

 

Att göra yoga i vackra utomhus paviljonger med alla naturljud i den varma luften gör också att det känns som om man kan strecha ut huuuuur långt och länge som helst….

 

Dagligen få dricka cocosnötter och andra goda färsk pressade juicer…

Äta goda färska grönsaker….alla raw food ställen.

 

Alla blommor och grönska…

Andligheten som finns så påtaglig i hela luften, naturligt och äkta.

Alla vackra skulpturer…

 

Nu fryser jag hela tiden…trots massor med varma kläder, brasor tända ljus…

trånga skor och tajta jeans…..

Försöker anpassa mig, vara glad och tacksam….

 

Brrrrrrr…….

 

Snart har jag nog vant mig…men vill jag det?